FRA vs Google
Andreas Ekström kaxar upp sig i en krönika för Expressen och jämför en privat verksamhet på en öppen marknad med integritetskränkande lagstiftning som FRA.
Vad är FRA jämfört med Google? Google står för 97 procent av de svenska nätsökningarna. Google har snart en bild på varje gata och varje fasad i hela världen. Google sköter din mejl, dina privata bilder, dina filmklipp, din kalender, ditt surfande, ditt blogg- och nyhetsläsande och inom kort också din telefoni. Dessutom ägnar sig Google åt nyckelordssökning i dina privata mejl för att du ska få “lämpliga” annonser. Inte så farligt, kanske. På sin höjd lite obehagligt när du har mejlat om grillkväll och plötsligt ser en annons för tändvätska till höger på din skärm.
Andreas lyfter ett faktum som många troligen aldrig funderar över, men jag anser att han missar målet grovt. Om man som privatperson väljer att utnyttja tjänster hos ett företag som finansierar sin verksamhet genom att sälja riktad av reklam får man nog läsa användarvillkoren noga. Personligen har jag valt att INTE använda Googles tjänster för annat än att söka information just på grund av risken med att lämna ut sig helt till ett företag. Andreas spinner vidare och börjar sedan komma med larviga kommentarer för att få lite uppmärksamhet.
Jag undrar bara en sak: Var är de kritiska frågorna om det här?
Google är världens enda supermakt på nätet. Samtidigt älskas Google av samma lobby som har ylat halsarna av sig för att stoppa till exempel FRA-lagen. Delar av den svenska webbvärldens engagemang i integritetsfrågor har jag i andra artiklar kallat “förföljelsemanisk masspsykos”. Jag vill be om ursäkt för det. Jag har inte varit tillräckligt tydlig: Jag borde ha skrivit “förföljelsemanisk och sekteristisk masspsykos”.
Om det skulle visa sig att Google sätter upp ett eget Echelon för att avlyssna vad även icke kunder sysslar med skulle jag omedelbart “yla halsen av mig” för att sätta fokus på vad som händer. Som jag nämnde tidigare ligger dock ansvaret idag på de personer som väljer att använda företagets tjänster.
PS. Undrar om Andreas är medveten om att man med hjälp av länken under krönikan kan översätta hans tankar till finska med Google translate?




Juli 8th, 2009 at 00:36
Så fånigt … Men så brukar ju folk alltid bli chockade när de läser användaravtal för första gången under tiden de använt en tjänst. Eller ofta, i alla fall. T.ex. som att facebook har rätt att distribuera vidare allt du publicerar hos dem, och göra detta kommersiellt om de så vill. Sånt var det ju ramaskri om förut, också. Men har man läst och godkänt får man skylla sig själv.
Juli 8th, 2009 at 00:46
Gammal skåpmat uppspytt av Andreas Ekström. Google-analogin har han yttrat tidigare och då också fått svaret att det är skillnad mellan frivilligt valt och påtvingat. Dessvärre väljer han att ta om hela missförståndet istället för att faktiskt gå vidare och kanske komma med några intressanta frågeställningar istället. Det finns massor med utmaningar gällande integriteten, men givetvis kan inte Ekström ta upp dessa för diskussion, utan det ska alltid fokuseras på de banala och felaktiga exemplen. Journalist… får man den legitimationen från Kellogg’s?
Juli 8th, 2009 at 18:20
[tinfoil-hat]
Jag trodde det var rätt allmänt känt att google sattes upp av ett hemligt underorgan till CIA?
[/tinfoil-hat]
Jag hoppas att fler och fler kommer upptäcka att http://www.scroogle.org/ är deras vän när det gäller att undkomma googles nyfikna fingrar.
Bara släng in den svenska varianten som sökmotor i högerhörnet av firefox och googla på utan att ödlemänniskorna ser vad du gör på nätet!
Augusti 18th, 2009 at 13:25
Världen är som den är… = förryckt på hart när ALLA sätt, tyvärr tyvärr…